Lycka en vanlig onsdag - ett helt benne pocketböcker
Är helt övertygad om att jag kommer att vara med i nåt TV program, typ extrema samlare där hela huset är fullt av pocketböcker och någon smart psykelog ska försöka utrota mitt pocketboksbegär genom att kasta pocketböcker i huvet på mej eller typ nåt sånt och sen ska mina barn kasta alla mina pocketisar och jag bara gråter och gråter........
Tror ibland att jag ser för mycket skit på TV......
I mitt liv finns det ingen "Arga snickaren" jag har bara "Glada Snickaren" och det är jag glad för
Det gör att altanbygget flyter på med glatt humör och ser just nu ut såhär
Färdigt på ovansidan förutom möbler och sånt (Ernst har inte haft tid att komma) men vad är det som ligger där och ser dött ut !?!?
Här ska det alltså bli en trappa, och det blir inte den lille precis..
Ja man kan väl säga att det är tummen upp för Glada snickarens jobb.....och med denna bild vill jag berätta att jag är lite handikapad efter att ha rivit morötter till dagens middag....fy vad ont det göööör!!!!!!
Igår var vi på bröllop
Så fint, och precis när det var över i kyrkan så kom det en liten skur och det innebär ju bara tur så mer perfekt än så kan det knappast bli
God mat, Hemming och lite spel o dans och sen var klockan plötsligt halvtvå och slut på kalajset
Och idag är det segt, huvudet hänger liksom inte med kroppen riktigt men det är det värt:-)) och så konstaterar jag återigen att jag blev inte gift denna pingstafton heller, men jag ger inte upp, det kommer fler pingstaftnar.....
Om jag ska bli nåt annat än bemanningsenhetschef så ska jag bli
LASTBILSCHAUFFÖR!!!
Jag ska köra en superpimpad lastbil med 25 meter släp och jag ska köra om andra lastbilar i backe och resten av tiden ska jag bara dryga mej.....
den enda bilden på en lastbil från vår roadtrip men jag lovar att vi såg minst 2456 stycken, de fanns överallt, varenda rastplats var knökafull och på vägarna drössla det av stora feta pimpade lastisar
Och alla ni som nu e lite smått förargade för att jag ironiserar över denna så viktiga yrkesgrupp så kan jag bara säga att även jag förstår att de behövs på våra vägar men de hade ju varit bra med två lastbilsfria dagar/år, typ 21-22/5..........
Ja eftersom jag älskar mina döttrar så mycket så var det ju inte så konstigt att jag sa
" jag kan köra dej till Orsa Emma när du ska på intervju på skolan"
Sen tittade jag på kartan och såg att det var 140 mil.....
Men nu har vi varit där och är hemma igen
Resan dit flöt på ganska bra med några fikastopp, efter stoppet på Tyforsgården började bilen låta lite konstigt, det "skrek" i hjulen trots att jag inte vråla på i hundranittio. Nu har jag ju varit med förr och eftersom vi hade kört på en väg som mest var som ett grustag så kopplade jag snabbt att det var helt enkelt sten i hjulet....vad gör man då???
Jo som liten hjälplös kvinna ringer man Volvo Assistans och berättar vad som hänt, de lovar att skicka en bärgare och sen ringer den hjälplösa kvinnan sin kärlek som säger kör lite fram och tillbaka så kanske stenen släpper. Jag lyder och knirk, knorp så släpper stenen. Ringer assistansen och avbokar bärgaren och kör glatt vidare mot Vansbro......och då börjar det igen.......iiiiiiiiiiiiii säger det i högra framhjulet, då vill jag åka hem....men det kan man ju inte när man kört 60 av 69 mil....den hjälplösa kvinnan tänker efter och hittar en bilameckare i Vansbro, kör dit och efter 4,5 minut så har de knackat på hjulet och poff så hade den lilla lilla stenen trillat ut
Fram till Orsa kom vi och till vårt bokade rum på Stadshotellet ........vi gav oss ut på stan...och ja i Orsa bor 5 000 pers och vi såg väl max tjugo av dem, det blev pizza och sallad på Bykrogen, vi var de enda gästerna där precis som på hotellet (det var vad vi trodde men i morse dök det plötsligt upp två till). Hotellet får max en dalahäst men det funka att sova där även om jag var helt övertygad om att både svarta damen och liemannen oxå checkat in.....
Vi vaknade i alla fall och fick en frukost värd en dalahäst och sen begav vi oss till skolan som ligger tio meter från hotellet. Det blev rundtur, powerpointpresentation och intervju av Emma (då fick jag inte vara med....)
Vid tolv var vi klara och ställde kosan mot Mora, vi var ju tvungna att turista lite oxå, Mora är ju bara så fint, ja hela Dalarna är fantastiskt vackert så hade vi inte haft 70 mil framför oss så hade vi turistat lite till....det finns ju dock en möjlighet att det blir fler turer till Mora för intervjun gick bra och Emma var supernöjd
Nio timmar senare landade vi trötta men nöjda efter en fantastisk roadtrip, 138,5 mil Orsa t o r på 40 timmar
Lite bilder kommer här
(och det var absolut inte meningen att fika utan att betala......så i'll be back...)
Denna lilla fula badrumsvåg säljes/bortskänkes till den som känner för att ha en våg som konstant visar fler kilo än den ska
För det kan väl aldrig vara så att........den visar rätt????
Hujedamej i så fall!!
Vilken förbenat tråkig dag idag då!!
Regn, hagel och åter regn
Och ett badrum som skriker:Storstäda mej nu!!!!!!
Och en röst i mitt huvud som skriker: Skit i det och gå och lägg dej!!!!!
Hur blev det då?
Jo ett skinande vackert badrum så länge det varar......
och visst förstår ni vilken tråkig dag det varit när man till och med lägger tid på att göra ett "toalettfintcollage"
I morgon är det en helt vanlig semesterdag :-)) tjoho!!
Igår var en dag som började sådär lite halvdeppigt, känslan av hur det var för tio år sen var så tydlig, ögonen fylldes på då och då och allt kändes mest bläää
Men....när vi stod på kyrkogården så var det som om sista pusselbiten i 725 345 576 bitars pusslet föll på plats
Vi minns och vi saknar men vi har inte fastnat i nån sorg utan vi har gått vidare och lärt oss hantera händelsen på ett positivt sätt och det gjorde mej så glad
Kvällen blev fylld av glädje, skratt, en "hur ska altanstaketet se ut" omröstning och en ny lek
"Vi gör en ring i pappersduken som inte får gå sönder"
och sen...
Ja så kul hade vi på minnesstunden
LOVE YOU <3
Idag är det tio år sen min första stora kärlek lugnt och stilla somnade in bland oss som var hans närmaste.Han fick sluta sitt liv efter 42 vanliga år och ett år fyllt med tråkiga cancerbesked, en hoppfull operation, ett otal undersökningar med varierande resultat, cellgift och strålbehandling.
Det gick inte bra och på nåt sätt så visste vi det redan från början då prognosen på malignt melanom med generella metastaser inte var så bra...
När jag körde hem den kvällen så sjöng Håkan Hellström "Visa vid vindens ängar" om och om igen.....jag stannade på en parkeringsplats nånstans på E 22:an och tog beslutet att inte gå under av sorg utan kämpa vidare både för min egen skull och framförallt för tösernas skull.
Min största sorgeperiod hade egentligen varit hela sjukdomsperioden så när själen lämnade så kände jag mest en stor lättnad att den kamp som inte gick att vinna äntligen var slut.
Tårarna hade nästan tagit slut och krigaren inom mej vaknade till liv.......
Det har inte alltid varit så lätt, att veta vad som är rätt och fel. Jag har inte alltid varit bäst, det blev lite mycket fest ibland, det blev inte alltid så genomtänkta beslut, jag har inte alltid varit den bästa mamman, släktingen, kompisen osv...men jag har ändå alltid kämpat för att få vår lilla familj att må så bra som möjligt.
Tvivel har naturligtvis funnits, mer eller mindre, men den enda gång jag känt en tanke att ge upp var när jag stod med ett hus och ett garage som skulle tömmas för en flytt.....då var det nog ödet som fixa så att jag trilla ner i en famn full av kärlek som kunde ta hand om både mej och hus och garage. Famnen håller än och den håller inte bara för mej utan även för töserna.
Det finns ingen bättre gummipappa när man inte kan få ha sin egen pappa kvar
Jag saknar inte Chrille på samma sätt längre, då hade det aldrig funkat med ett nytt förhållande. Jag är trygg och älskad och har det bra. Jag har ärr i min själ och jag har förändrats som människa. Jag har svårt med nära relationer, jag är en urusel vän när det kommer till kritan, jag fixar lättast lite ytliga kompisförhållande. Det bara är så och det känns mycket lättare nu när jag vet och förstår att det är så. Det betyder inte att jag inte bryr mej och inte att jag är känslokall, jag måste bara få ha det lite på avstånd. Sorg förändrar alla, det enda som skiljer är hur man hanterar förändringen.....
Jag älskar mina töser oändligt, jag har alltid en liten beredskap att något kan hända men jag kan leva med det (för det mesta). Jag försöker finnas i deras liv som en mamma ska, sådär lite i bakgrunden utan att märkas för mycket. Jag gläds åt att få mitt första egna barnbarn och hoppas på en hel hög till
Jag trivs med lugnet i skogen, jag behöver inte så mycket socialt umgänge även om jag tycker det är kul att parta loss emellanåt och prata hål i huvet på folk. Kvällsrundorna med tramserottisen ger nya perspektiv på vardagens små bekymmer och energi att möta nästa dag. Jag har en bunt med arbetskamrater som är kuliga var och en på sitt sätt, jobbet är en trygghet, jag har gjort framsteg i konsten att vara ledig från jobbet men rastlösheten kommer fortfarande krypandes ibland
I kväll går vi till kyrkogården 18,30 och tänder ett ljus, sen umgås vi i familjen och känner glädje för att det ha gått så bra för oss alla trots det vi gick igenom för tio år sen, det är ju inte givet att det gör det. Sorgen kan sabba så mycket som är svårt att förändra. Sorgen i kväll är störst för att Chrille inte får uppleva sina barns fortsatta liv och sina barnbarn, inte på samma sätt som jag i alla fall
Tänd gärna ett ljus för Chrille i kväll, han var en underbar älskade min, en omtänksam pappa och en härlig son, bror och vän.
Han har en liten plats i mitt hjärta och där kommer han att finnas i hela mitt liv
Någonstans inom ossär vi alltid tillsamman.Någonstans inom osskan vår kärlek aldrig fly.Någonstanso någonstans
Nu har jag äntligen fått se lille babbisen på kort, 12,5 cm 175 gram och så söt e han e den lille pojken ;-))
Jag blev jätteförvånad att det var en pojke, jag menar vi är ju en tjejfamilj och att det skulle bli en pojke fanns inte .... Men så e de en pojke eller rättare sagt det verkar vara en pojke man kan ju aldrig vara 100% förrän den tjoppar ut
Strunt samma, välkommen e du i alla fall
i fredags hade jag ledig Fredag och det var så gott, lång sovmorgon och lite lajtstädning, handling och go middag
Lördagen blev lite tradig i början men sen kom kärleken på att jag kunde köra och shoppa på NOVA och det tyckte jag var helt ok
Några timmar senare var kärleken lite fattigare, jag lite gladare, garderoben lite mer fylld och Lina o Björn lite mer fikamätta, tänk va lite shopping kan göra!!
(Ja det blev lite babbiskläder oxå, till vem är en hemlis)
På kvällen blev det trerätters med räkfyllda krustader, fläskfilé med zucchini/citronfyllning, hasselbackspotatis och fetaostsås och för att det skulle bli tre rätter så fick det bli chokladpudding med vispgrädde och jordgubbar som avslutning och det var inte för att jag fick shoppa utan det är bara en vanlighet hos oss en lördagkväll
Idag har det då varit söndag och jag har städat skafferiet och hittat åtta paket makaroner....och en massa annat som jag inte visste att jag hade, det blev oxå ett fika besök och en härlig runda med tramserottisen
Och kärleken då?
Jo då så att, han bygger och bygger och bygger
och fint som sjutton blir det och färgen på golvet passar exakt med tramserottisens rottisprickar, attans vackert e de:-))
Skulle tagit ett kort men hon har gått i koma i soffan så vi får ta det en annan dag
Ha en go vecka nitton, snart e de helg igen :-))
