I fredags flyttade vi lilla mamma och hennes sambo till särskilt boende
Det har varit en lång process att komma till mål men nu är vi där och det känns så skönt
Det är inte lätt när minnet sviker och insikten att man inte klarar sej själv finns, varken för lilla mamma eller för oss som är henne nära
Målet är alltså nått och vi har insett att detta kommer att bli jättebra, någon tittar in varje dag, de har en egen lägenhet, blir serverade alla måltider, får städat och tvättat, (ja det var nästan så att vi ville flytta in allihop :-)) och vi kan slippa oron för att något ska hända :-)
Detta tillsammans med all underbar hjälp och stöd från alla berörda gör att livet nu känns lite lättare
När man gör det svåra lite lättare så blir det inte så svårt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar