Sixtens ettårskalajs

Idag har vi startat projekt
"tömmagaraget/flyttaochsorteraallskitengångtill/
fyllaförrådeniLuddeskogen
meddetsombliröver/dvsnästanalltihop"

Varför samlar man på sej så mycket grejer?? Spikar, skruvar, lim, böcker, liggunderlag, skålar, tvättklämmor osv osv....varenda gång vi behöver något av ovanstående så har vi glömt att vi redan har det och så köper vi nya skruvar och nya liggunderlag. Av samma anledning har vi 30 paket spagetti i skafferiet och fyra flaskor ketchup. Nu är det ju ingen fara för får vi bara leva och kunna äta ett tag till så kommer ju de där paketen och flaskorna att ta slut men under tiden fylls det ju på mer för då har vi ju återigen glömt vad vi hade...

.En gång stod jag faktiskt i affären i Luddan och tänkte att "jag köper ingen spagetti för det har vi säkert " det blev en ny tur till affären den dagen för när jag kom hem så var spagettin slut!! Konstigt....Nu vet jag att det handlar om att planera men ibland blir jag så trött på planeringsrutiner så jag struntar i det och tar spagettismällen

Lite kalajs har jag oxå hunnit med, Sixten blixten har fyllt ett härligt år och firades idag,  tyvärr blir det ingen bild på pågen för han gick och la sig innan jag hann fotografera honom så det får bli en bild på paketerna och hans otroligt underfundiga goa systrar



Sixtens paketer

                                       Systrarna Maja och My (och Helen, en huvudlös Johan och en liten Linnea)

Min syster kunde inte bestämma sig om hon ville vara med på min blogg eller ej så det blev såhär:

Det var dagen idag och i morgon är det en annan dag, tjingeling :-)

På tur med kärleken

Då var taket äntligen färdigt och efter ett besök på arbetet kom vi iväg på mc:n till dagens utflyktsmål:Marsvinsholms statypark

Som vanligt visade jag vägen med bestämd röst och som vanligt kom vi inte alls dit vi skulle sådär direkt utan det blev lite omvägar i ett varmt och soligt Österlen

Men till slut var vi där och fick se både vackra och fula saker





Man kan tro att han studerar häcken på henne men han var mest intresserad av vilka material statyerna var gjorda av

Han fann snart en favorit, en gorilla......

Dessa tyckte vi såg tråkiga och tradia ut så vi piffa till konstellationen lite

och vips så blev det mycket vackrare

LIte poesi blev det oxå, en här

och en här, e du nyfiken så får du göra bilden större annars struntar du i det

Denna häst såg ut att vara rejält stor i katalogen och så var den typ 50 hög och så jäkla smal



Och så var det då hjärtats båt till slut, där sitter kärleken och jag med båten full av hjärtan och ror och ror på kärlekens hav



Ja ja, sen blev det fika och när vi gick därifrån så hittade vi ett projekt som ska i hamn när vår projektlista har tagit slut, nämligen detta

Ett växthus!!

 Dock utan den knepiga kvinnan i mitten

Färden hemåt via Veberöd blev via Sjöbo och var inte så kul för min hjälm har krympit på sidorna så jag fick ju ont i käkarna och satt och pep för mej själv (ingen hör ju mej när vi kör) och längtade bara hem. Kärleken löste dock detta genom att sätta oss i bilen och köra och köpa en ny ickekrympt hjälm så nu kan vi ut igen (det ska bara regna tio dagar framåt)

Ha de gott, stort som smått

Tjingeling

På tur med Lillis

Som sommarpresent fick mina barn en dag med sin mamma/mammi/mor och först ut var Lillis som valde Ystad som utflyktsmål och vi har haft en lovely day

Vi startade på turistbyrån med toalettbesök och broschyren "I Wallanders spår", Lillis är ju helt frälst på Wallander och Beck och kan samtliga 735 filmerna utantill, jag upptäckte dock att jag har glömt allihop.....Fridolfs konditori är i alla fall Wallanders favvisfik

Vi tog sedan Apgränd upp till torget men icke en enda apa visade sig, lite falsk marknadsföring tycker jag men det var en vacker gränd så apförlusten är förlåten

På torget åt vi megagod kinesmat och fick ett tips på framtida försörjning...en kaffevagnscykel typ... frågan är bara om det går ihop med en sån i Luddan??

När vi shoppat lite (bara en väska till mej, inte för behovets skull utan för att den vråla KÖP MEJ) så styrde vi mot Simrishamn för att äta glass. Vi tog en tur i byen oxå men den gav inte så mycket, det är ganska ont om affärer där om man inte vill handla mat och det vill man ju inte¨alltid...

Glassmätta och lite trätta bestämde vi för oss för att köra hemåt och det gick bra tills att vi fick en huliganbil framför oss. Huliganerna bestod av två stycken unga barn som satt och kastade ut hushållspappersbitar, inte särskilt störande men efter ca åtta bitar hotta dom ut hela rullen men det gick ju bra det oxå, nästa grej som åkte ut var ett solskydd och då blev jag lite mer irriterad...tänk och få den på rutan...smack.....som tur var försvann dom eller så hotta dom väl ut varann,,,inte vet jag

På väg hem till Hörby kom jag på att jag skulle visa Lillis Yangtorp, hon har aldrig varit där och visste inte ens vad det var och jag lovar att jag inte sagt något om vad jag har för känsla i det stället, men hon säger så här: oj, vilket ställe, det känns som går man in där kommer man aldrig mer ut därifrån........visserligen har hon sett alla 2568 Morden i Midsomer filmerna oxå men det är lite konstigt att vi har samma känsla.......dock vill jag återigen säga att jag har full respekt för alla som chigongar och annat där och trivs som fisken i vattnet, vi är ju alla olika och vilken jäkla tur att det är så

Som avslutning på denna underbara dag så hade Lillis fått parkeringsböter....och jag har ju sagt till henne att inte ställa bilen så nära korsningen 100 000 gånger!!

Tjingeling

Mitt första inlägg

Idag är det dags för mej att börja blogga om mitt liv i Luddeskogen och att det blev precis idag är för att jag höll på att bli till mammimos i en kurva på vägen mellan Södra Rörum och Luddan. Jag bara mötte en jättebig buss som mer körde på min sida än sin egen, jag slängde ut bilen mot högersidan, kände hur hjulen kände av skogen och sen var allt över.......bussen hade kört förbi och jag levde...men jag lovar det var max fem centimeter mellan bussen och min Volvo och det var ju de fem centimetrarna som jag placera i skogen....hujedamej....som kvinna jag är så grät jag hela vägen hem och lovade mej själv att jag aldrig mer ska vara sur, irriterad, arg och besviken utan alltid tänka på att jag är glad som lever och hur fort saker och ting kan hända.

Detta tillstånd varade tills jag kom hem och fick tuda av mej hos mannen i mitt liv och en stund efter. Sen blev allt som vanligt när jag upptäckte att jag hade gjort en pajdeg på extrasaltat smör, Doris the rottis hade gömt min foppistoffel och dammsugarmunstycket var genomvått eftersom det hade blivit vått på golvet där detta munstycke stod...då var jag back in my normala tillstånd.

 Nu tror jag att det är så det ska vara för det finns ingen som orkar gå omkring och vara tacksam och gullig för att man lever utan man påminns då och då och det är så det är i min värld
Tjingeling