Sommar på Ransbergs herrgård

När jag var lite yngre än jag är nu så spenderade jag mina somrar i Värmland, närmare bestämt på Ransbergs Herrgård några mil norr om Karlstad

Varje sommar var där konfirmationsläger i scouternas regi, min lilla mamma jobbade där för fullt och lilla jag fick ju hänga med på en hörna

De första åren tog det en vecka innan jag pratade värmländska flytande, när jag blev lite äldre förstod jag att inte byta ut min skorrande skånska för nån annan konstig dialekt.

Och vad gjorde jag då?

Jo, jag

- cyklade till kiosken i Ransäter och handlade godis till alla lata konfirmander

- diskade med hjälp av en gammal tradi diskmaskin

- hjälpte till att fixa med mat och fika och sånt (GRATIS)

- lärde mej alla tio Guds bud MED förklaringar och trosbekännelsen MED förklaringar och en massa annat kyrkligt ( jag tänkte nog till och med tanken att bli präst!!!)

- hängde med konfirmander som tyckte jag var dödryg

- svarade i telefon, tänk att när föräldrarna till konfisarna ringde så ringde det i en speciell telefon och så fick man springa och leta upp vederbörande, det fanns även en mynt telefon så att de kunde ringa hem och be föräldrarna ringa upp

- blev jättekär i olika killkonfisar varje vecka

Ja och så en massa annat oxå, oavlönad underårig arbetskraft med andra ord!!

Men, jag avancerade så till slut var jag själv konfisledare för ett gäng galna 13-14 åringar tillsammans med min kusin Kerstin, ingen av oss ville väl egentligen men det gav ju en liten extrainkomst under sommaren

Ja och jag blev ju själv oxå mer eller mindre tvingad att själv konfirmera mej på samma ställe trots att jag absolut inte ville, min egen moder var ju som vanligt oxå där och hur kul var det!!! När den slutliga konfirmationen var där så fick jag bära ett kors i en procession till kyrkan med hög feber, kort kjol och taniga ben, de korten kan bara inte visas!!

Ja så var det att heta Lena Sjöstrand och tillbringa somrarna i Värmland

 

Skickat via Blogsy