Det var en gång en hund....

En helt vanlig fredag i maj 2009 kom min kärlek till mitt jobb och sa att eftersom jag hade fixat nåt med bygget (ja vi har byggt i fyra år och lite till) så hade han en överraskning till mej

Tjoho I love överraskningar och på lördagen körde vi till en joppekompis till kärleken för att TITTA på en rottisvalp. OBSERVERA att vi bara skulle titta, det vet ju alla att man måste förbereda sej när man ska ha en valp....

Nåväl som alla kan räkna ut så hade jag en liten tramserottisvalp i mitt knä när vi körde hem....DORIS hade anlänt till vår familj

Vi skulle ju egentligen väntat ett år till innan vi skaffade hund för vi bodde fortfarande i Hörby på tredje våningen, inte det mest optimala när vår första veterinär sa att vi skulle bära henne uppför trapporna det första året.....det blev några månader sen fick hon minsann trava på själv...de växer förbaskat fort...

DORIS blev alltså vår nya familjemedlem och det med besked. Hon sov i vår säng, hon satt hos oss när vi åt, hon låg i våra knä och glodde på TV om kvällarna, hon älskade att åka bil och hon vaktade oss med livet som insats, hon var älskad så att det knappt kan beskrivas med ord.

Naturligtvis var hon även pain in the ass när hon snodde saker som hon tugga sönder (glasögon, mobiltelefoner etc) . Hon älskade att tugga papper vilket säkert berodde på att hon som valp sattes i pappersåtervinningslådan på jobbet.....och där satt hon och strimla dokument på sitt eget lilla vis...Hon hade även en massa tramserottisryck för sej så man önskade henne många gånger dit pepparn växer.....men det var ju inte så ofta...tror jag

Så blev då vår älskade tramserottis sjuk i somras.

Skyhöga värde på borrelliaprovet och det blev medicin i fyra veckor. No problem för Doris, hon svalde sin medicin i leverkorv varenda dag och blev som vanligt igen.

I början av oktober fick hon samma symtom igen och vi knalla tillbaka till veterinären för ny medicin då vi trodde att det var borrelia igen. Bra blev hon i några dagar och sen blev hon kass i magen igen. Tillbaka till veterinären, röntgen som visade nåt som kunde vara lite plastbitar...avvakta och se om det kom ut själv. Natten efter fick hon världens superkräkning så det blev veterinärskontakt igen och vi blev skickade till Öresundskliniken i Malmö som skulle vara proffs på ultraljud......ultraljud togs som var helt okej men hon hade höga infektionsvärde så det blev pencillindropp och vätskedropp. Hem igen och Doris piggna på sej rejält, tjoho tänkte vi då......Pigget varade i fyra dagar sen slutade hon att äta och dricka. Nytt besök hos vår egen veterinär dagen efter på måndagen, ny röntgen som visade att plastbitarna (?) fanns kvar och tarmen var jättesvullen. Dropp igen och beslut att operera henne dagen efter.

Tisdagen kom och Doris blev opererad i tre och en halv timme och arton cm av tjocktarmen togs bort. En bit tyg hade vuxit fast i tarmen och ställt till det rejält....nåväl Doris var efter omständigheterna pigg och följde glatt med oss hem och vi var så glada att allt gått så bra........Hemma igen så blev det vila och lite kiss o bajs runda och vi var så glada att det gått så bra....

Plötsligt trilla hon ihop i köket och ville inte resa sej, vi ringde veterinären som sa att hon fick lov att vara trött efter en sån lång operation och att hon säkert skulle vara däckad resten av natten, hon hade ju höga doser av smärtstillande i kroppen. Efter en timme så blev hon lite tung i andningen så vi la henne på altanen på hennes madrass så hon fick lättare att andas, ny rådgivning med veterinären och avvakta lite till. Hon piggna till lite igen men vid tio tiden när jag gick ut till henne (jag var ju hos henne var femte minut) så förändrades alltihop jättesnabbt, andningen blev konstig och hon var ju helt enkelt på väg bort från oss. Kärleken kom och där på altanen lämnade hon oss och for till hundhimlen en vanlig (eller rättare sagt en förbannat ovanlig) tisdag i oktober.......

Nytt samtal till veterinären som tog emot oss på kliniken på kvällen och vi lämnade Doris för sista gången...och plötsligt så var vi inte så glada längre för det gick ju inte alls som vi hade trott........Den kvällen brast våra hjärtan för ett tag......Vår älskade lilla tramserottis............

Och varför blev det då såhär? Antagligen var hon nedsatt i sitt allmäntillstånd efter borrellian och hjärtat orkade inte med den långa operationen. Hon blev obducerad på natten och det hade ingenting med själva operationen att göra, inga blödningar eller nåt sånt...

Dagen efter var vi tillbaka hos veterinären som var märkbart tagen av vad som hänt, Doris hade ju hunnit bli en favvistramserottis även där....Det kändes så bra att kunna få prata om varför, och vad vi hade kunnat gjort osv osv...och vi hade inte kunnat gjort något för att förhindra det som hände och då känns det så skönt att hon fick lämna oss på den plats hon älskade mest, madrassen på altanen i Luddeskogen.....

I måndags var vi och hämtade henne hos veterinären som återigen tog sig tid att prata om alltihop med oss (och ska hålla ögon och öron öppna om det skulle råka komma in en dräktig rottis....) och vi fick Doris med oss hem i en liten lådda som vi begravde i hennes älskade trädgård (som hon var drottning över)

Ja det var så det blev med Doris och vi är så glada för de åren vi fick med henne trots att vi ville ha så många fler. Tårarna har varit och är många än, vissa dagar är det helt kört. Saknaden är enorm, det är tyst, det är ensamt, det är så många rutiner som helt plötsligt inte finns längre. Dammsugandet har minskat radikalt, dock känns det mest negativt.....

Måste bara säga att vi mitt i alltihop är så nöjda med våra veterinärer som hela tiden har funnits tillgängliga när vi har behövt dem och som tagit sig tid med oss och våra frågor som nog varit samma flera gånger om....vi kommer helt klart att återvända till Adrian och Florin på Skånes Mitt med vår nästa familjemedlem, en ny liten rottis när tillfället kommer....

Vi saknar dej så det gör ont i våra hjärtan, vår älskade tramserottis

(Tack för det fina kortet Lina o Björn)

 

 

Skickat via Blogsy