söndag 14 augusti 2011

Nostalgitripp


Stehags kyrka

Idag har Doris och jag varit på nostalgitripp i Stehags Kyrkby
Här är jag född och här levde jag mina första 10 år som en mager, halvblind (fick blåa glasögon sen) krullig liten unge vars största bedrift var att vinna en bok och en ballong i en tävling som Sparbanken fixade :-)

I denna lilla by bodde även faster Gullan och farbror Gösta, jag var där rätt ofta framförallt på sommaren då mina kusinbarn också var där
Det var även här Doris och jag gjorde vårt första besök idag för där bor nämligen Sonja som jobbar på samma ställe som jag
Sonja visade runt i smedjan och den kände jag igen vissa delar av så det var ok, men faster Gullans trädgård och hela hennes hus har ju krympt!! Det var ju jättestort när jag var liten och nu var rummen bara hälften så stora, rätt mysko men vi kom fram till att det måste ha en logisk förklaring och det har det ju oxå - jag har ju blivit större!!
Sonja är absolut rätt människa att bo i detta hus för faster Gullans själ fanns kvar både ute och inne och herregud vilken fixarsjäl det finns i Sonja, underbara Sonja som hinner så mycket, all cred till dej min vän och jag ser verkligen framemot braskalajset i farbror Göstas smedja

Men det var ju inte i detta hus jag bodde så färden gick vidare till "Gamla Prästgården" som är denna kvinnas uppväxthus
Utanför stod Agne och fixa med skördetröskan och jag fick bara ett infall och stanna bilen och gick av och presentera mej och det gav rundvandring både ute och inne. Ella som bor där nu är Agnes mor och hon kom oxå ut och tyckte det var jätteroligt att jag kom på besök och det enda jag tänkte då var:

"jag var med och tvättade hennes barns lovikkavantar alldeles för varmt när vi hade henne som hemkunskapslärarinna, ska jag be om ursäkt för det nu??"

Nä jag gjorde inte det för då hade hon kanske aldrig bjudit in mej i huset och nåt konstigt är det med husen i Stehags Kyrkby

DE HAR JU KRYMPT ALLIHOP

STEHAGS KYRKBY - byn som Gud krympte

Detta stora stora hus med en jätteträdgård hade blivit ett litet hus med liten trädgård och det såg nästan likadant ut som för 40 år sedan när vi flyttade därifrån
Till och med hundkojan som Prins bodde i fanns kvar, det var som om tiden stått still på nåt sätt och minnena flödade
Faktiskt en riktigt trevlig timme med Ella, Agne och hans flickvän
Jag lovade att komma tillbaka om 40 år och hälsa på igen

Och det blev inga bilder, ibland räcker det med att behålla intrycken för sig själv, det blir bäst så

Tjingeling och i morgon är det en annan dag - även i Stehags krympta kyrkby





3 kommentarer:

  1. Blev riktigt rörd av ditt inlägg <3. Jag tror faktiskt på allvar att jag är besjälad av Gullans ande och att det var meningen att jag skulle hamna här i hennes hus i denna underbara förkrympta by. Jag älskar mitt hus så mycket och hennes släkt känns som min - här hör jag hemma! Och här ska bjudas till kalajs kan jag lova :-))) Kram Sonja

    SvaraRadera
  2. Så fint du skriver mammi! hahaha: mager, halvblind och krullig unge, låter nästan som jag haha ! / lina mellan barn!

    SvaraRadera
  3. Jag kan intyga att Lena verkligen hade blå brillor o krulligt hår OCH VAR JÄTTESÖT ! Hennes enda bedrift var dock inte endast att vinna en bok och en ballong! Hon var redan då otroligt glad och rolig, jag vet :) Vad det gäller tvätt av Ellas barnkläder var det ett himla bra drag att inte nämna detta, även där vet jag vad jag pratar om som lyckades krympa ngn form av pälsmössa till barbiestrl. stackars Ellas barn kan inte haft många passande strl.

    SvaraRadera